Meddelande om produktåterkallelse av ACU-150 och ACU-400
Ta reda på mer
Förberedelser inför den ultimata utmaningen: Vår resa till 2023 Fastnet Race
tisdag - 31 oktober 2023
När man ger sig ut på ett så storslaget seglingsäventyr som Fastnet Race är noggrann planering och orubbliga förberedelser hörnstenarna för att lyckas.
Upplagan av 2023 har allmänt rapporterats vara en av de tuffaste någonsin och vår resa till starten av Fastnet Race var kulmen på flera års hårt arbete, beslutsamhet och en passion för offshore racing.
Alla seglare vet att framgång inte är garanterad, och vår väg till Fastnet Race var inget undantag. Vi hade vunnit ett par National Championships och klass-segrar i offshore-tävlingar längs vägen, vilket stärkte självförtroendet. Men Fastnet Race var en unik utmaning som jag inte hade lyckats med på flera år. Dessutom har double-handed offshore racing alltid haft en speciell dragningskraft eftersom den kräver ständig vaksamhet och lagarbete. Så utmaningen var att tävla i 2023 Fastnet Race som ett double-handed team. Men för att lyckas på detta område krävs framför allt två nyckelfaktorer: planering och förberedelser. Med över 30 års erfarenhet som projektledare förstår jag den avgörande roll som dessa element spelar för att uppnå dina mål.
Till att börja med är det inte helt enkelt att säkra en plats i RORC Fastnet Race. Det krävs ett visst antal sjömil i tävlings sammanhang, överlevnadsträning och säkerhetsgranskning, av goda skäl. Vårt första försök 2021, även då som double handed team, möttes av särskilt prövande förhållanden vilket ledde till att vi avbröt efter bara 36 timmar. Så här i efterhand var det en värdefull lärdom, även om det var en stor besvikelse just då. Vi lärde oss vikten av att ha mycket bra segel för hårt väder, utmärkt och pålitlig elektronik, en mycket pålitlig autopilot och rätt mental inställning. Vi insåg att det inte var så klokt att vänta på en tävling med extrema förhållanden för att testa vår konfiguration. Det väckte den grundläggande frågan för alla som förbereder en kampanj: Väntar man på att motgångarna ska slå till, eller söker man upp dem för att säkerställa beredskapen?
Under den efterföljande säsongen ägnade vi oss åt att lösa alla de problem som vi stötte på under 2021. I samarbete med One Sails South utvecklade vi ett tredje rev i förseglet för att på så sätt få till ännu en nivå av hårdvinds set-up. För att lösa elektronikproblemen inledde vi ett partnerskap med Raymarine och använde Axiom 2 Pro- plottrar tillsammans med EV200 autopilot. Dessa kombinerades med vår befintliga styrkolv av typ1, trådlös instrumentering från Raymarine och Cyclops rigg lastgivare på förstaget.
Som under 2021 visade även tävlingarna 2023 tämligen svaga vindar och Myth of Malham-tävlingen visade sig vara den viktigaste testplatsen. De sista 8 timmarna av tävlingen blåste det mer än 25 knop, vilket gjorde att vi kunde finjustera vår utrustning och våra strategier för dessa förhållanden. Det stora testet var till exempel autopiloten som klarade sig exceptionellt bra när den styrde mot vindvinkel i 20-25 knop TWS och höll seglingsprestandan inom mindre än 15% av polartabellens målfart. Det gav oss det självförtroende vi behövde för att veta att vi kunde tävla i ett lopp över flera dagar. Vi säkrade till och med segern i vår klass i tävlingen Myth of Malham, ett bevis på våra framsteg.
När vi gav oss ut på 2023 Fastnet Race närmade vi oss det med nervöst självförtroende eftersom vi stod inför liknande förhållanden som 2021, mer än 20 knop och vind mot tidvattnet samt vindar som enligt prognosen skulle öka till 40 knop under de kommande 4-8 timmarna.
Med två rev i storsegel och rev 3 i förseglet (No4) var vi förberedda för de starkare vindar och tidvattenutmaningar som väntade oss vid Hurst Castle. Våra förberedelser visade sig vara kloka när vi mötte de förväntade förhållandena. Ett mindre problem med vår förmatare ledde dock till segeltrassel med travarna till förseglet. Det var ett tillfälligt bakslag som kostade oss dyrt och tvingade oss att sakta ner till 11 knop för att åtgärda problemet, vilket kostade oss värdefull tid och distans på vattnet. Den samlade effekten av detta innebar att vi missade tidvattenslussen vid Portland, en kritisk strategisk punkt, och därefter kämpade för att återta vår position. Återigen visar det hur viktigt det är att vara noggrann med detaljerna i offshore racing.
Under den första natten ökade vinden markant till ihållande 35-40 knop under flera timmar, vilket var i linje med prognosen. Inget av det var skrämmande, bara lite livligt. Det var en hel del som avbröt under de första 12 timmarna med cirka 45 % av flottan som vände hemåt av olika skäl. Axiom 2-plottern på däck visade sig vara ovärderlig under den här perioden, särskilt under natten för att visa AIS-målen för de båtar som återvände genom flottan och de många pågående nödanropen.
När vi passerat Lands End på dag 2 hade vi ytterligare en 6 timmars period med mer än 30 knop och 5-6 m höga vågor. När vi hade passerat traffic separation scheme (TSS) fanns det en period på flera timmar där vi kunde ladda våra mänskliga batterier. I höga vågor och 30 knops vind aktiverade vi autopiloten som styrde båten perfekt och upprätthöll farten inom 90% av polarfarten, vilket var en acceptabel prestationsförlust som gav oss värdefull återhämtningstid.
Resan till och från Fastnet Rock visade sig faktiskt vara händelselös och var "vårt väder" där vi gjorde en avsevärd upphämtning mot övriga båtar. När vi hade rundat Isles of Scilly och var på väg tillbaka genom Engelska kanalen träffade nästa lågtryck oss. Återigen hade vi 20-30 knop och 4 m höga vågor som surfade med vinden i konstant 12-15 knop och enstaka 18-20 knop vilket är ganska mycket i en J/109 med bara oss två ombord och 4 dagar in i tävlingen!
Den sista natten var särskilt svart, så mörk att du inte riktigt kunde se fören och definitivt inte vågorna. Med täta moln, regn, 30 knop och prognos på 4-5 m höga vågor hela natten revade vi återigen till vårt trygga andra och fjärde rev. Innan mörkret föll ägnade vi tid åt att trimma in segel och piloten för att optimera fart och kurs så att vi kunde kontrollera båten inifrån. Vi tillbringade sedan 1 timme på och 1 timme av för att vakta och för att hålla fokus på AIS-målen som visades på plottern samt bemannade VHF för att kommunicera med fartyg när vi valde vår väg genom de mycket trafikerade farlederna och många fiskefartyg. Piloten var återigen suverän när det gällde att styra båten nedför vågorna, med enstaka oroliga ögonblick när en särskilt stor våg eller vindby slog till, en paus och sedan drog båten iväg igen med en kaskad av vatten mot skrovet i en marschfart på 15-18 knop. Sedan kom vi till botten av en våg och en annan kort paus (som verkar som evigheter men jag tog tiden, det var 3 sekunder) medan piloten bestämde vilken väg att styra med den föränderliga vinden och vågorna när nästa våg sedan plockade upp båten igen. Spännande, tröttsamt, ångestfyllt och lysande allt på samma gång.
I slutändan var vår resa till Fastnet Race ett resultat av förberedelser, erfarenhet och viljan att lära oss av våra misstag. Det lärde oss att framgång inom offshore racing inte bara handlar om skicklighet och passion, utan också om noggrann planering, förberedelser och förmågan att anpassa sig till oförutsedda utmaningar. Tillägget av Raymarine-utrustningen var en väsentlig vinnare med förtroendet för dess tillförlitlighet, kvalitet och funktionalitet. Fastnet Race var det ultimata testet, och även om vi mötte motgångar gick vi ur det med en mängd kunskap och en ännu starkare beslutsamhet att fortsätta kämpa, det är fantastiskt.
